Då var man hemma igen. Allt är som vanligt, härligt! Men vad har hänt i sommar? Jo, låt mig berätta:

Jag jobbade på en förskola i ca tre veckor i början av sommarlovet. Sen bar det iväg till Florida i USA. Där var jag i fyra veckor, det var en fantastisk resa där nere. Jag har aldrig varit i USA så det var extra häftigt, mycket intryck och mycket härliga människor!

Jag, familjen jag bodde hos och de andra inneboende.

Men när jag kom hem från resan fick jag inte med mig min väska. Den försvann någonstans på resan. Jag skulle börja jobba i Katrineholm två dagar efter min hemkomst och alla kläder låg i väskan. Men väskan kom aldrig. Jag fick helt enkelt åka och jobba.

Jag jobbade två veckor på Julita Gård som katten Findus. Det var väldigt roligt och jag fick träffa en hel del underbara ungar under denna tid.

Nu har jag varit hemma en vecka och igår dök väskan upp utanför dörren! Helt otroligt, det var en namntag på väskan med mitt namn och det tog tre veckor innan den kom hem!!

Jaja, imorn börjar skolan och jag har ändrat designen på min hemsida. Om ni hittar fel eller saker som står på engelska, snälla säg till mig så fixar jag detta!

Ciao!

Värst vad tiden går fort, nu är det bara en vecka kvar tills flyget till USA avgår från Landvetter! Det ska bli så häftigt, roligt och intressant! En hel månad är jag borta. Skönt.

Jag ska bo i en värdfamilj, hos Mr Smith, låter inte det coolt? Det kommer att bli fantastisk tror jag. (Vet jag)

Jag kommer hem den 30 Juli och får då vara hemma i två dagar, innan jag åker till Julita (Katrineholm) igen. Denna gång för att jobba i två veckor som katten Findus! Längtar väldigt mycket efter det! Det ska också bli så skönt och roligt.

Detta är vad jag kommer att uppleva, men jag har redan gjort en hel del denna sommar. Jag har jobbat på dagis, förlåt (förskola heter det ju), nu sen jag slutade skolan. Det har även det varit fantastisk skönt, roligt och krävande! Men mest kul, med härliga barn och härlig personal.

Jag har även haft premiär på min novellfilm, ”Kan du förlåta?”. Det var en fantastisk kväll som jag aldrig kommer att glömma, tack alla för era fina ord om filmen. Det är tack vare er jag vill fortsätta skriva och skapa!

Jag har också haft oturen att mista två fantastiska människor under Juni månad. En pigg och glad kvinna gick bort på Sveriges nationaldag, hon kommer aldrig att glömmas. Inte heller min härliga farbror, Thomas, som alltid var på glatt humör och skojade friskt med sin omgivning. Han var en sprudlande kille med mycket humor och ett stort varmt hjärta. Han kommer heller aldrig glömmas, han kommer alltid finnas och leva vidare i mitt och alla andras hjärtan. Han försvann allt för tidigt och allt för fort. Du är saknad.

Glad midsommar på er alla. Tack för mig!

Ciao!

Idag har jag haft prov i Mattematik B. Det gick väl hyfsat, varken eller liksom. Vi får se hur det gick när vi får tillbaka provet.

Nu sitter jag i bilen påväg till GötaFilms kontor på Lindholmen för kostymprov och klippning till deras nya film: Simon och Ekarna. Jag ska för första gången på en hel livstid klippa mitt hår kort. Det kommer förmodligen kännas väldigt konstigt, men man vänjer sig och ja, vad gör man inte för konsten!

Ikväll ska jag iväg med teatern för en liten träff, det ska bli trevlig. En tacokväll är aldrig fel! Imorgon ska jag till Lindholmen igen och filma in lite scener för filmen Peter, en kortfilm där jag har en liten roll. Imorn kväll blir det filmkväll med några och på söndag är jag ledig, men då blir det plugg istället.

Så jag har fullt upp! Men mår jätte bra av allt det här!

Ciao!!

Tänkte bara skriva om en väldigt obehaglig sak som faktiskt inträffade idag. Det var så här:

Klockan var ca 18.07. Jag stod vid busshållplatsen vid Lerums Station och pratade i telefon. Jag väntade på bussen som skulle gå 18.15, jag var lite små sur för att den inte hade kommit än. Folk kom ifrån tågstationen, ca 20 personer kom gående mot mig för att antagligen ta en buss hem. Ett tåg avgår från perrongen och då!

Då lystes hela Lerum upp av en jätte stark ljusblixt, en stor smäll hördes och alla runt om mig stannade upp. Allas blickar vändes snabbt om mot perrongen, över tåget var en stor ljusboll. Bollen försvann lika snabbt som den kom. Den kom, den small, den lyste upp hela Lerum och den försvann.

Det kändes precis som om det var taget från en katastrof film. Det var väldigt obehagligt, inte just smällen och ljusblixten. Utan det som var det obehagligaste var just att alla stannade upp och tittade i kanske 10 sekunder, det kändes som tiden stannade för en kort stund. Det var faktiskt väldigt läbbigt. Man måste nog vara med om det för att förstå hur det kändes.

Läskigt.

Nu har jag startat ett litet noll-budget filmbolag, NordahlFilm. NordahlFilm har inte gjort några filmer än, men min novellfilm ska bli den första.

Hemsidan är klar så ta en titt in på www.nordahlfilm.com. Det står inte jätte mycket än men allt eftersom kommer det mera.

Ciao!