Är precis hemkommen från Bergakungen och GIFF, Göteborg International Film Festival. Idag såg vi Novellfilmspaket 2. Fyra helt olika filmer.

Tre av dem var kassa, en var riktigt bra. Jag bryr mig inte om de tre första utan fokuserar mig på den fjärde.

I rymden finns inga känslor handlar om Simon. Han är ett 18-årigt mattegeni som delar lägenhet med sin mindre geniala bror Sam. Simon lider av Aspergers Syndrom, en sjukdom som stärker hans koncentrationsförmåga och logiska tänkande men också sänker hans sociala kompetens, framförallt förmågan att läsa andras känslor.

För att kunna fungera i vardagen kräver Simon ett fast schema med samma tider, samma matsedel och samma kläder; vecka efter vecka. Förändring är något han bara kan hantera i små doser och när allt blir för jobbigt gömmer han sig i sin tvättunna, fylld med självlysande stjärnor. Han gömmer sig i rymden, för i rymden finns inga känslor.

När Sam blir dumpad av sin flickvän och går in i en mindre depression så spricker tillvaron även för Simon. All ordning och alla scheman rubbas och Simons värld vänds upp och ned.

Simon ger sig själv i uppdrag att hitta en ny flickvän till Sam, så att allt ska bli som innan igen. Men med sin sociala inkompetens är det inget lätt uppdrag. Utmaningen och de människor han möter får honom att växa och han upptäcker att förändring inte alltid är av ondo. Istället för en flickvän till sin bror hittar han sin första egna vän.

I rollerna ser vi: Bill Skarsgård, Martin Wallström och Cecilia Forss.

Bill Skarsgård gör ett strålande jobb, han är absolut en av Sveriges ”yngre” stora talanger. Jag tyckte mycket om den här filmen, filmiskt var filmen bra och så även manuset. Manuset är skrivet av Jonathan Sjöberg, Andreas Öhman. Båda har gjort ett strålande jobb.

Det ska bli intressant att se om de vinner i morgondagens avslöjande! Då bestäms det vilken av de åtta novell filmerna som vinner. Personligen så hoppas jag på I rymden finns inga känslor. Den är värd det.

Ciao!